Berättelse: Erik är 34, bor i Hornstull på Södermalm och jobbar som frontend-utvecklare på distans. Maria är 32, från Madrid, dokumentärfotograf på frilansbasis. De träffades varken på en bar eller på en app i traditionell mening. Det började i en kaffekö i Vake-distriktet i Tbilisi, Georgien, i oktober 2025.
Den här historien publicerar jag eftersom den är den motsatsen till vad många tror en "dejt-app-framgång" ska se ut som. Det är rörigt, geografiskt spretigt, och ändå fungerar det.
Hur det började: en profil, en sida-kommentar
Erik hade varit i Tbilisi i två veckor som digital nomad. Han hade laddat ned MyTripDate dagen innan med en enkel profil: tre bilder, en mening om att han jobbade med kod från "var han råkade vara", en konkret scen i bio ("just nu: lär mig skriva georgiska bokstäver bak på en bar i Fabrika, misslyckande").
Maria hade sett profilen och skrivit "jag har också ägnat mig åt ett liknande misslyckande på samma bar förra veckan." Ingen hjärtanka. Ingen superlativ. Bara en specifik kommentar på en specifik sak.
Första mötet: exakt 47 minuter
De bestämde träff dagen efter, klockan 15, på Erti Kava i Vake. Båda hade jobb kvar på eftermiddagen, så den naturliga tidsgränsen låg inbyggd. "Det var första gången jag inte var nervös inför en dejt på en app" säger Erik. "Eftersom vi inte planerade för att det skulle bli något. Det var bara en gemensam kaffe."
Samtalet gick från kaffe till fotografi till Maria's dokumentärprojekt om gamla sovjetstora industribyggnader. Erik nämnde att han hade vandrat runt i Chiatura, staden med linbanor mellan klippor, föregående helg. Maria hade varit där sex månader tidigare. De insåg att de hade nästan samma foton av en gammal stationsbyggnad.
Det första gemensamma beslutet
De gick en promenad genom Vake-parken efter kaffet. Ingen långt romantisk scen. Bara två personer som talade om sitt arbete på ett sätt som inte kändes som intervju.
Dagarna som följde
De var båda i Tbilisi tre veckor till. De sågs nästan varje dag, men inte på en klassisk "datingtrappa". De arbetade bredvid varandra på Fabrika, de lagade middag i Erik's Airbnb två gånger, de åkte till badorten Abastumani en helg med två andra nomader de båda hade lärt känna.
"Det viktigaste" säger Maria "var att vi aldrig satte etikett på det. Vi visste att vi båda skulle lämna stan. Vi försökte inte bygga en framtid på dag fem."
Avskedet och tystnadens första månad
Erik flög tillbaka till Stockholm den 27 oktober. Maria flög till Aten för ett projekt tre dagar senare. De sade på Tbilisis flygplats: "vi hörs när vi hörs". Ingen lovord.
Den första månaden var tyst. Två korta textmeddelanden, inga samtal. "Det var testet" säger Erik. "Ingen av oss ville vara den som låtsades. Om det skulle sluta där, skulle det sluta. Utan drama."
December: det första videosamtalet
Den 4 december skrev Maria ett längre meddelande med ett foto av en byggnad i Neapel som påminde henne om något de båda sett i Tbilisi. Det första videosamtalet gick tre timmar. Den 17 december bokade Erik flyg till Madrid för nyår.
Hur de gjorde distans fungera — konkret
- Flygbokningar i förskott — alltid ett datum bokat framför dem
- SAS och Norwegian-alerter — Stockholm-Madrid, direkt eller via Köpenhamn, 1 900–3 500 kr tur och retur
- Månadsrytm — de sågs ungefär var sjätte vecka, växelvis i Stockholm och Madrid
- Helgarbete tillsammans — en helg i månaden jobbade de på samma Airbnb, hon med sitt fotomaterial, han med kod
- Fysiska brev — Maria skickade fysiska vykort från projekt, Erik skickade svenska saker (kanelbullar vakuumförpackade, en gång en bok på svenska)
Jantelagen möter spansk direkthet
"Det svåraste var faktiskt kulturellt" säger Erik. "Jag är svensk i hur jag pratar om känslor — mycket underdrift, mycket 'det är bra'. Maria är spansk. När hon var sen på ett samtal och jag sa 'det är okej' så hördes det som om jag var arg. Hon väntade sig att jag skulle säga vad jag verkligen kände."
De löste det genom att Erik övade på att säga en nivå mer direkt än han brukade, och Maria övade på att tolka svensk underdrift som inte någon fientlighet.
Var de är nu
Maria flyttar till Stockholm i april 2026. De har hyrt en tvåa i Aspudden där hon kan ha sitt mörkrum på balkongen. Erik behåller sitt jobb, Maria fortsätter med dokumentärprojekten, och de har redan bestämt första gemensamma utlandsresa: tillbaka till Tbilisi i september, nu som par.
Vi möttes inte genom en app-match. Vi möttes genom en mening om att lära sig georgiska bokstäver.
Vad de önskar att de hade vetat
"Att det är okej att inte definiera det första månaden" säger Maria. "Vi spenderade ingen energi på att 'bestämma vad vi var'. Vi bara fortsatte göra saker som kändes bra."
Erik: "och att distans-förhållande behöver riktiga flygbokningar, inte bara 'vi ses snart'. Den delen av MyTripDates filosofi — planera nästa möte innan du lämnar — är bokstavligen vad som räddade oss."
